Underbara Albanien

Jo efter Kotor sa fortsatte jag langs kusten mot gransen till Albanien. Det var ungefar som i Kroatien fast inga oar och hogre berg och fler ryssar och serber an andra turister. Stranderna fullare och skrapigare. Men till kvallen kom jag till en klosterruin pa en udde som jag kunde talta vid, det var skugga under nagra pinjetrad och fridfullt forutom enstaka karlar som flanerade omkring i buskarna och runt ruinen. Det var ett nakenbad i narheten, sa jag tog ett kvallsopp i manljuset och sedan at jag brod, mjolk och en korv som legat i vaskan hela dagen, den enda mat jag hade i stort sett. Ett par timmar senare nar jag lagt mig att sova borjade det kannas lite konstigt i magen. Och snart nog fick jag flamtande krypa ut ur taltet och satt pa huk pa nagra stenar en stund. Men det hande inget. Gick och la mig igen. Nagon timme senare var det mer akut, och jag hann precis oppna innertaltet innan all mat kom upp rakt utanfor taltet... dricka vatten och forsoka sova... senare fick jag ga upp och tomma fran andra anden ocksa. Nasta dag var jag helt utmattad och svag i benen men tog mig till staden Ulcinj som har 73% albansk befolkning fast den ligger i Montenegro och dar la jag mig i skuggan under nagra trad vid stranden och at frukt och sov ett par timmar. Folk lag och sov dar runtomkring sa det kandes helt normalt. Stranden var packad och stekhet sa jag brydde mig inte ens om att bada. Med nagot starkta krafter tog jag mig vidare till gransen. Det var en harlig kansla att lamna det Montenegro som jag var sa trott pa och komma in i Albanien, som hade eh helt annan atmosfar. Folk lugna och vanliga, vagen PLATT, kan ni tanka, efter alla berg... Pa vag in till Staden Shkodra fick jag sallskap av en pojke pa cykel som pratade med mig pa albanska hela tiden. Han ville visa meig till hotell eller restaurang men jag sa att jag ska talta och pekade pa taltet och till slut trottnade han och cyklade tillbaka. Shkodra var nog en intressant stad med mycket cyklister pa gatorna, ungefar halften cyklande mot korriktningen... men trafiken flyter smidigt, det ar som en strom som man bara behover folja med. Hursomhelst bestamde jag mig for att cykla ut ur stan igen och tillbringa natten pa landet. Efter ett par mil nar solen borjade narma sig horisonten stannade jag och fragade den unge melonforsaljaren Elis om det inte gick att talta i narheten. Han sa att visst bakom dom dar traden. Sa fick jag en melon som jag INTE fick betala for och han kom med och visade mig taltplatsen, och sedan blev jag inbjuden pa mat hos hans familj. Mustig kottgryta, tomatsallad, farost, hembakt brod och hemgjord fantastiskt god getmjolksyoghurt. Och iskallt jattegott vatten! Hans mamma passade upp och jag fick traffa alla broder, mostrar och morfar som var pa besok, huset var fullt av barn, annars skulle jag ha fatt sova dar sa Elis, som sjalv pluggar ekonomi i Shkodra.
Igar da sa tog jag farval av Elis vid hans melonstand vid vagen, han saljer melonerna for 10 leke kilot, ca 80 ore. Inte sa stor dagsfortjanst skulle jag tro, men en dagslon ligger normalt pa 1000 leke, 80 spann...
Vid staden Lezhe fick jag dagens forsta punka, och ett par timmar senare den andra. Lite frustrerande, men bada gangerna kunde jag atminstone sta i skuggan och fixa det. Och sa mumsade jag melon forstas. I Montenegro var det glas overallt pa vagen, men dar fick jag inte en enda punka. I Albanien inget glas, bara en massa andra sopor. Tror det ar de daliga vagarna som gor att man far punka. Det ar gropar och hal och ojamna lagningar och lappningar sa man studsar upp och ner hela tiden. Efter andra punkan bestamde jag att cykla lite forsiktigare och det hollt utan punka anda till Tirana. Kom hit vid 5-6 tiden igarkvall och tog mig till ett hostel som rekommenderades i Lonelyplanetguiden. Dar mottes jag av den danske cyklisten Henrik som talade flytande svenska (sa jag fick inte riktigt tillfalle att glansa med min danska) och som sa att han som hade stallet var nog ute och kakade men jag kunde ju vanta en stund. Vi satt ute pa garden och han bjod pa en ol och vi snackade cykling. Han hade cyklat runt i Albanien i 4 veckor men skulle flyga hem nasta dag (idag alltsa), sa det var riktigt intressant. Efter en stund kom Edvin som var manageren, och han sa att det fanns en ledig sang, sa den fick jag! Tre andra killar som kommit efter mig och ocksa suttit och vantat fick hjalp att hitta ett annat hostel. Edvin bjod pa hemgjord raki gjort pa vindruvor. Gott faktiskt. Sedan tog jag en efterlangtad dusch och sa gick Henrik och jag ut och at pasta pa en italiensk restaurang. Han ville sedan lagga sig eftersom han skulle flyga hem idag, men jag traffade tva av killarna som fatt ga till det andra hostelet och drack ett par ol med dem innan jag ocksa tyckte det var laggdags.
Idag har jag laddat alla batterier och traskat runt lite i stan, njutit av stamningen, av att vara har och fotograferat en del. Det ar kanske inte sa vackert, men ortoligt charmigt och trevligt.
Ska fa i mig nagon lunch och sa ska jag ta mig vidare mot Berat, en gammal ottomansk stad uppe i bergen, sedan blir det nog langs kusten soderut. Jag skippar Ohrid och Makedonien for att fa mer tid i Albanien. Och sa blir det ju en hel del mil i Grekland ocksa, har inte riktigt kollat upp an hur langt det ar till Aten, men gissar pa 100 mil nanting..... pa en vecka......
Men det finns ju bussar om det kniper.