Joda da har man trampat sig en bit till. Pa vag ut ur Dubrovnik traffade jag pa ett polskt par som jag pratade lite med, jag var bara tvungen att fotografera deras bil, men jag berattade bara att det var mitt fodelsear som deras bilnummer slutade med..
Efter nagra kilometer soderut langs kusten svangde jag sedan av in mot landet Bosnien och Hercegovina. Kroatien tog avsked av mig genom att sanda ner en rejal askskur och nar jag kom till den bosniska passkontrollen var jag genomblot. Detta var dock inget problem, snarare ganska uppfriskande i hettan. Gransvakterna skrattade at mig och stallde tusen fragor om hur langt jag hade cyklat, vart jag skulle osv.. trevlig start pa min bosniska upplevelse.. Efter att ha vinkat farval at vakterna trampade jag genom till en borjan ganska ode land men snart borjade det till min lattnad dyka upp hus, byar och folk. Eftersom jag inte lyckats fylla mitt vattenforrad i Kroatien sa stannade jag vid en bilverkstad och fragade efter lite vatten. Inga problem, som vanligt. Idel leenden. Forbi prydliga vinodlingar och annat jordbruk var jag ganska snart framme i den lilla staden Trebinje, som var nagot av mitt mal i Hercegovina (som jag tror denna del av landet kallas). Vid forsta supermarket stannade jag och fyllde mina vaskor med harlig bosnisk yoghurt, kallrokt kott, frukt och gronskaker, det vanliga alltsa.. Sedan satt jag pa en bank pa ett platanskuggat torg och avnjot min maltid. Underbar kansla i staden! Inte nagra turister sa langt ogat kunde na, bara tillsynes vanliga bosniska stadsbor som drack kaffe, promererade och stod och pratade i gathornen. Denna stad foll mig betydligt mer i smak an den kroatiska, visserligen oerhort vackra och inbjudande, men ack sa overexploaterade kusten. Har kunde man kanna stadens eget liv och atmosfar, nagor som ar svart nar gatorna ar packade av turister och vagarna av deras fordon. Den kroatiska kustvagen ar ett standig brus och brum och avgasmoln, jag har sett bilar fran alla Europas horn (undantaget Finland, Danmark (!), Lettland, Irland, Island, Vitryssland och Moldavien), man kan undra vad allt folk ska i Kroatien att gora. De flesta verkar bara ligga stilla pa nagon camping en eller ett par veckor for att sedan fara hem igen... fattar det inte. Da skulle jag hellre ligga och glota i Malaren!
Naja. Jag cyklade kors och tvars genom Trebinje och hittade till och med en bro inte helt olik den i Mostar, eller det inbillade jag mig i alla fall.. en liten trost for att jag inte kom till Mostar denna gang. Strax vid bron borjade nagra ungar prata med mig pa serbiska (det ar ju en bosnisk/serbisk stad) och de forstod ratt bra nar jag svarade pa modifierad ryska. Snart dok det ocksa upp ett medelalders par som fragade pa svenska Var kommer du ifran. Det visade sig att de bodde i Karlstad, men hans foraldrar bodde i Trebinje sa de var dar varenda sommar.
Vidare ut ur stan mot Montenegrinska gransen som inte var alltfor langt bort med ljuva kanslor for Bosnien i mitt hjarta, kande att hit vill jag garna aka igen. Vagen gick uppat uppat och efter granskontrollen kom det hittills hogsta passet (jag vet visserligen inte hur hogt jag var uppe senare, det har inte varit utsatt..) som var 1034 m o h. Trampat mig in i Crna Gora och det var redan dags att leta nattlager. Kanns alltid lite osakert forsta natten i nytt land nar man inte vet hur saker fungerar riktigt. Det borjade dessutom dra ihop sig till aska... Stannade vid en vagkrog och fragade den vanliga damen om man kunde talta nagonstans i narheten. Hon sa att pa andra sidan vagen skulle det ga bra. Skyndade mig att satta upp taltet innan det morknat helt och gick sedan over och anvande alla mina 3,5 euro jag hade pa fickan till att kopa tva koppar kaffe (som jag borjat dricka extremt sott..), ett kokt agg, en korg vitt brod och en ol. Sedan satt jag darinne och smapratade med servitrisen och nagra andra sa gott det gick, jag pa nagon slags balkaninfluerad ryska och de pa montenegrinska. Jag hade ocksa med mig Lonely Planet guideboken som jag laste ordentligt allt som var att veta om landet medans askan mullrade, regnet vrakte ner och lamporna blinkade. Nar regnet borjat avta och jag hade slut pa pengar traskade jag over och krop in i mitt talt och sov ganska gott, stord endast av grannens hund som skallde ungefar varenda gang jag vande mig om i sovsacken....
Nasta dag var jag snart i Niksic som jag tror ar Montenegros nast storsta stad. Dar fanns verkligen ingenting att se, men jag kopte lite brod och drack formiddagskaffe med varm macka pa ett fik. Vidare tog jag en liten vag mot Podgorica, men snart ropade en gubbe som jag cyklade om at mig att jag maste ta till hoger och ta den nya vagen. Denna hade jag tankt undvika, mest for att det var en ganska lang tunnel som jag var lite radd for att ta mig igenom. Men han insisterade och jag foljde hans rad. Pa med pannlampan och igenom tunneln gick det.. faktiskt inga storre problem och det tog nog bara nagra minuter innan dagsljuset visade sig pa andra sidan. Hela vagen till Podgorica gick det nedfor och det var ju skont. Men jag skulle forstas ta mig upp till klostret Ostrog som ar uthugget och utbyggt ur en bergvagg 600 meter ovanfor dalen eller nat. Det tog mig 1,5 timme att ta mig upp dit fran huvudvagen. Trangt pga ortodoxa pilgrimmer som vallfardar til denna heliga plats. Normalt brukar jag i ortodoxa kyrkor finna ett valdigt lugn och stark andlig narvaro, men pa denna plats kande jag verkligen ingenting. Insag att jag hade hamnat i annu en turistfalla.. men gick igenom klostret i alla fall, gjorde korstecknet nagra ganger och pussade (lapparna 2 mm ifran) ett trakors och nagra ikoner som de andra pilgrimmerna. Folk stod i ko for att fylla sina vattenflaskor med vatten fran det ovre klostrets heliga kalla. jag orkade inte med detta, utan fyllde mina i det nedre klostrets kanske inte lika heliga kalla, men den var i alla fall utan ko!
Nagot bsviken tog jag mig tillbaka till huvudvagen. Visst var det en fantastisk byggnad det dar Ostrog, men jag tror att munkarna som byggde det pa 1600-talet eller nar det nu var egentligen hade valt den dar platsen for att fa vara for sig sjalva. Jag ska inte stora dem igen...
Podgorica brydde jag mig inte ens om att titta pa, utan trampade raskt forbi i stadens utkant upp for nasta berg. Nedfor det ena och uppfor det andra berget... Framemot kvallen var jag rejalt trott, men det fanns inga taltplatser overhuvudtaget langs vagen. Vacker natur, men av det slaget som man inte ens kan stiga av vagen for att njuta av.. branta berg och vassa klippor. Till slut var jag i alla fall framme i den gamla kungliga huvudstaden Cetinje, som med sina 15.000 invanare bara ar ca en tiondel av nuvarande huvudstaden Podgorica. I guideboken hade jag last att den enda overnattningsmojliheten i stan var grad hotel for 45 euro/natten. Jag funderade inte ens pa att fraga efter var det lag. In i forsta basta snabbkop, kopa min mjolk, yoghurt och lite kakor och choklad for att hoja humoret. Sedan fragade jag nagra killar i ett villaomrade om man kunde talta nanstans och de sa att visst, nere i dalen gick det bra. Det var bara ett par hundra meter darifran och i narheten av ett kloster (som jag inte ens brydde mig om att titta pa), och jag fick upp taltet innan det var helt morkt. Detta var i nagon slags park i stadens utkant. Nagra smakillar var oroliga att min cykel skulle bli stulen, men de blev lugna nar jag sa att jag tar den med in i taltet till natten. Sedan fragade de om jag hade pistol att forsvara mig med. Jag skrattade nej saklart inte, men tankte att det skulle man kanske haft.... hursomhelst sov jag battre an pa lange pa denna plats, det var valdigt lugnt anda tills klostrets kolockor drog igang vid sextiden pa morgonen. Fast da hade min vackarklocka redan ringt. Detta var alltsa i morse. Efter snabb frukost och hoppackning var jag inne i centrum och fick mitt morgonkaffe kl atta pa en uteservering, medan jag laddade kamerabatterierna inne pa fiket. De var namligen sa gott som slut och jag ville inte missa att fotografera nedfarten till havet pa serpentinvagar.. Efter att ha kollat runt i stan, som ligger hogt upp i bergen i en dal omgiven av grona och taggiga gra toppar tog jag mig upp for nasta pass mot Kotor. Fantastisk cykling och nastan ingen annan trafik! Det ar sa underbart i bergen, oftast helt tyst och stilla och vidunderligt vackert. I en liten byhala jag passerade kopte jag ost av en gubbe. Han sa 4 euro. Lite dyrt tyckte jag, men nar jag inte hade mer an 2,7 i losa mynt gick det bra med det ocksa, fast han grymtade lite... prutningen skotte sig sjalv!
Snart var jag sa framme vid punkten dar havet och fjorden som Kotor ligger langst in i borjade skymta. Och det var en otrolig vy. Vet inte hur manga kort jag tog, men jag fick lov att radera flera gamla blider for att fa plats med nya pa minneskortet. Pa vagen ner stannade jag och at lunch i form av sardiner, brod, ost, gurka, paprika. Efterratt bjornbar som vaxte langs vagen. Har atit bar och frukt langs vagen anda sedan i Tyskland, blabar, korsbar, plommon, bjornbar. Har finns ocksa fikon, granatapplen och persikor, men inget ar riktigt moget an. Vindruvor har jag i alla fall provsmakat, men de var ganska sura.. Langre ner sag jag en gubbe som fyllde vattendunkar vid ett ror ur berget och passade pa att fylla mina flaskor vid denna kanske helt oheliga kalla (fast ar inte hela jorden helig egentligen?) och susade vidare ner mot Kotor. Fragat i turistinformationen efter tvattinrattning och kamping. Hade namligen inte bytt kallingar pa 2-3 dagar, och den gangen inte till rena, utan till mindre skitiga.. och allt annat var ocksa stinkande. Lamnade in allt utom ett par hyfsat rena shorts och en (faktiskt) helt ren T-shirt och ett par strumpor. Egentligen hade jag tankt forstatta harifran redan idag, men tvatten skulle inte vara torr forran imorgonbitti, sa jag fick lov att leta upp kampingen som skulle ligga 6 km ut pa en udde som delar fjurden i en yttre och en inre del. Det visade sig dock vara over en mil dit, men vad gor val det, en mil hit eller dit gor ju ingen skillnad.. har forovrigt cyklat over 400 mil hemifran.
Val pa kampingen tog jag en dusch, at upp det sista av osten, ett apple och lite jordnotter, ungefar allt mitt matforrad da hade att uppbringa, men det rackte gott och val. Kollat karta och funderar pa varifran jag ska flyga hem. Thessaloniki verkar bra, om det finns direktflyg darifran, maste kolla upp det sedan... och trampade mig tillbaka in till Kotor igen fran Stoliv, som det heter dar kampingen ligger, passerade 3-4 olika sma sammanvaxta samhallen pa den slingriga vagen langs stranden pa vagen. Borde val ta mig upp i berget pa murarna har i gamla stan, men vet inte om jag orkar.... och jag tror att den utsikten jag hade nagra hundra meter hogre upp fran serpentinvagarna pa vag ner anda slar utsikten fran stadsmuren med hastlangder..
Ska val vandra runt lite nu i stan innan det blir helt morkt och sa cykla tillbaka till kampingen. Imorgon maste jag in i Kotor igen for att hamta tvatten och sedan forbi kampingen igen och vidare ut till havskusten. Blir nog en natt till i Crna Gora, sedan tror jag att jag drar till Albanien!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar