Russinet i korvändan

En vecka sedan den lyckliga hemkomsten från Aten idag och cykelbögen har efter flytt till Göteborg äntligen fått tid att stilla sin bloggabstinens.

Sist jag skrev lät det kanske som om Albanien skulle vara helt platt, men så är alls inte fallet. Nästan var man än är i landet kan man se berg någonstans. Fast mellan bergen finns det på ganska många ställen stora slätter och det är så fiffigt ordnat att vägarna ofta går över dessa slätter. Så var det vägen från Shkodra till Tirana. Från Tirana kom jag iväg på eftermiddan och cyklade först mot staden Durrësi vid havet. Landskapet längs vägen där var väldigt kulligt. Inte platt alls. Inte berg heller, bara kullar precis överallt. Gröna med olivodlingar, vinodlingar, gräsbevuxna, och andra med rester av de försök till terassodling som infördes under kommunisttiden. Jag cyklade inte in i Durrësi, utan fortsatte söderut. Det var kväll och jag märkte att det var pyspunka på bägge däcken. Inga tältplatser i sikte, efter Durrësi hade jag hamnat på en större väg med mer trafik och ständig bebyggelse i form av bensinmackar (aldrig tidigare har jag varit i ett land som har så många olika kedjor och namn på mackarna), biltvättar, barer osv. Tog en avtagsväg och svängde från den ut på en stubbåker där jag tyckte man kunde tälta. Två killar i elvaårsåldern kom förbi på en åsnekärra, och jag frågade dem om jag kunde tälta där. Den ena kunde engelska och han sa att han inte visste, men sedan de pratat sinsemellan sa han att det gick bra och visade mig en plats. Han som inte kunde engelska sa att det var hans land. De väntade kvar medan jag lagade punkan och frågade om jag behövde hjälp med tältet, men jag satte upp det själv efter att de gått hem. Sov ganska bra och steg nästa dag upp kl fem, påverkad av danske Henriks vanor. Detta för att komma igång tidigare och inte behöva cykla så mycket mitt på dagen när det är som varmast.

Det var ganska dammig cykling fram till bergsstaden Berat som jag nådde vid lunchtid. Härlig orientalisk atmosfär med böneutropare, minareter och vita hus som klättrade sig uppför bergväggen. Tog en pizza och en halvliter ayran i ett gatustånd för 100 leke (8 spänn), lämnade sedan cyklen ett tag och tog mig upp till fästningen som låg på en hög kulle ovanför staden. Däruppe med fantastisk utsikt bodde det fortfarande folk i de trånga gränderna, men det fanns också en del ruiner och såklart en mur omkring det hela. På vägen ner passade jag på att köpa ett par CD-skivor med albansk musik i en affär. Sedan trampade jag tillbaka ett par mil samma väg som jag kommit, Berat var en avstickare från vägen till Vlorë. Köpte gröna vindruvor för 40 leke av en gubbe som gav mig dubbelt så mycket blå vindruvor i påsen utan att jag behövde betala. Vägen till Vlorë var fin och man såg staden uppifrån bergen som i en gryta vid havet. Det var redan kväll när jag kom ner, så jag hoppade in på första bästa snabbköp och köpte på mig lite italiensk H-mjölk till frukost, samt bröd och lite fiberflingor. Kom ganska snabbt ut ur stan, och hittade en skaplig plats att tälta på en sluttning bakom ett bygge med utsikt över bukten. Det hade redan börjat skymma, och över bergen på andra sidan kunde man se molnen blixtra. Åskan tog som tur var en krok runt mig och det kom bara några få regnstänk när jag redan var inne i tältet.

Efter Vlorë kom det ett högt bergspass. Vägen slingrade sig uppåt uppåt bland frodig gran och tallskog, jag stannade på ett par ställen och drack källvatten och fyllde mina flaskor. Sedvanligt förmiddagskaffe längs vägen. Efter att jag passerat passet Qaf'e Logorajt (1055 m ö h) och kommit över på bergets södra sida öppnade sig ett storslaget panorama med utsikt över havet och det kala solbrända berget åt ena hållet och upp mot de ännu högre bergstopparna åt det andra. Härliga serpentinvägar neråt och jag såg fina vita sandstränder men missade tyvärr avtagsvägen dit, den väg jag cyklade på gick nog nästan en kilometer ifrån havet kändes det som.

Edvin på hostelet i Tirana hade tipsat mig om ett hostel i byn Vuno, som skulle ligga någon kilometer från en helt fantastisk strand, men jag kom dit strax efter lunch och tyckte att det var för tidigt på dagen för att stanna. Tog en öl på en bar där och satt och funderade. Beslöt mig sedan för att trampa vidare längs kusten. Vägarna i södra Albanien var mycket bättre än i norr, men det var bergigt och ständiga upp- och nedförsbackar, så jag blev ganska trött och fick lov att ta rätt många pauser för att äta och dricka. Cyklade igenom några olika små byar och samhällen och hittade till slut en liten nästan tom strand en bit från vägen strax efter den lilla hålan Porto Palermo. Badade där och åt kvällsmat och tog mig sedan upp en bit på berget och satte upp tältet.

Nästa dag cyklade jag till Sarande som var den sista större staden i Albanien. Det är en hamnstad och man kan ta färjan till Korfu som ser ut att ligga bara ett par km bort. Jag nöjde mig med att sitta på strandkrog med en öl och tog sedan salladslunch och byrek på ett annat hak. Traskade runt i staden och hade tänkt blogga lite, men en engelsman på internetcafét varnade mig för den långsamma uppkopplingen, så jag avstod. Gav mig i stället av upp i bergen mot grekiska gränsen. Vid femtiden åt jag min sista albanska måltid som bestod av köttgryta, ris, bröd och öl på en liten restaurang längs vägen. Mmmmm... Korsade sedan en platt dal och var snart nog i Grekland.

Mirupafshim Shqipëria! Hoppas vi ses igen!

Jag hade kommit förbi mitt mål och var inte särskilt förväntansfull eller intresserad av Grekland. Och det fanns heller ingenting att titta på. De följande milen efter gränsen var obyggd och ödemark. Övergivna gårdar, bara någon enstaka kvardröjande fåraherde här och var. Jag hade inte lyckats handla innan jag lämnade Albanien, och nu började det redan mörkna. Som tur var hittade jag ett fik vid en mack och köpte där två små juice, lite choklad och en muffins till det chockerande priset 4 euro. Välkommen till EU. Drack den ena juicen och åt muffinsen och skyndade sedan vidare. Slog upp tältet på en liten äng i en dal bland skogsbevuxna berg.

Till fukost blev det fiberflingor med juice i brist på mjölk, men det är ganska gott. Efter någon timmes cykling var jag sedan inne i staden Ioannina, handlade där på Lidl, som jag inte sett sedan i Kroatien. Hällde i mig lite yoghurt och forstatte nedför bergen förbi spetsiga bergstoppar, genom vackra dalar och längs vindlande älvar kantade av plataner. Framåt kvällen hade jag passerat staden Arta där det fanns en gammal bro att beskåda, och nått fram till en stor bukt som ligger öster om Preveza. Hade bestämt mig för att denna natt lyxa till det och ta in på en camping som var utmärkt på min karta och som det stått skyltar om längs vägen i ca 5 mil, men när jag kom fram så fanns där ingen camping, den var nedlagd... Något besviken cyklade jag vidare, och tog av från huvudvägen ut till en liten håla som hette Bouka och låg precis vid stranden. Där var det skönt. Varm havsdoftande vind och en massa små restauranger. Frågade en familj som satt ute på sin gård om det gick att tälta. De sa först att jag skulle åka tillbaka till huvudvägen och till en stad som låg ett par mil bort, men när jag sa att jag var trött och att det snart skulle bli mörkt så tog en gubbe sin cykel och cyklade med mig till stranden och visade var jag kunde tälta. Det var lite avsides från den stora stranden och skymt bland några träd. Jag hade min alldeles egna lilla strandremsa där jag tog ett dopp och satt och såg på solen gå ner. Finfin tältplats och på stranden en bit bort fanns det färskvattensduschar som jag fräschade upp mig i följande morgon.

Nu hade jag börjat gilla Grekland, och det som jag från början hade sett som bara en transportsträcka hade börjat bli ett russin i korvändan, en extra och oväntad bonus på slutet av min färd. För att få mer av den grekiska kusten valde jag att i stället för att ta raka vägen över land till Aten cykla västerut längs buktens södra strand och sedan följa kusten söderut. Det var fantastisk cykling, underbara vyer, fina vägar och inte mycket trafik alls. Jag slog dessutom det gamla hastighetsrekordet på 57 km/h från Hallandsåsen, och kom nu upp i 64 km/h. Hallandsåsen är dock fortfarande obesegrad som den enda backen där jag behövt stiga av cykeln och gå uppför. Vet inte om det beror på att den är så hög och så brant, eller på att jag var så otränad då. Kanske kan det vara en kombination. Det är ju så att vägarna i de här bergiga länderna går i serpentiner och därför sällan blir speciellt branta. Hallandsåsen har däremot inga serpentinvägar, utan vägen går spikrakt uppåt och är kanske därför brant i jämförelse. Eller?

Framemot kvällen var jag dock trött, hade haft punka igen, som jag lagade utan att ta av bagaget. Det gick hur bra som helst, att jag inte kommit på det tidigare! Hade sedan lite problem med att hitta tältplats. Det var så bergigt och de flesta lite flackare ställen var inhägnad betesmark. Till slut svängde jag högt ovanför havet av på en stenig grusväg som man inte kunde se vart den ledde. Tänkte att jag kunde hitta nåt ställe bland träden eller så, men det var så stenig terräng att det var helt omöjligt. Vid vägens slut fanns en strand och där stod det husvagnar och fanns en massa folk. Jag fick i alla fall lov att slå upp tältet. Solen hade redan gått ner, men jag satt länge på stranden efter kvällsmaten, smuttade på retsina och beundrade stjärnorna. På inrådan via sms från Josefine B valde jag sedan att sova direkt under stjärnorna vid sidan av tältet. Framemot morgontimmarna vaknade jag av att något rörde sig på ryggen. Jag låg ju nästan naken under bara en tunn sarong. Ryckte till och vände mig om. På stenstranden står en förvånad räv och tittar på mig. Han hade väl kommit fram och nosat på mig, och det måste ha varit det jag vaknat av.

Nästa morgon badade jag och pratade lite med några som höll på och skulle dyka där. Sedan tog jag mig uppför den steniga grusvägen igen och vidare nerför berget på andra sidan och över ett platt stekande hett landskap utan skugga mot bron över till Peloponesos vid Patra. Visste inte om jag skulle få cykla över, eftersom det är en motorvägsbro, men det visade sig att det fanns gång- och cykelbana vid sidan av. Turligt nog hittade jag sedan en undanskymd tältplats ovanför en öde men smutsig strand just innan solnedgången. Morgondopp även följande morgon och så vidare. Förmiddagskaffe som alltid på ett fik och så vidare längs kusten mot Korintkanalen, korsade denna framemot kvällen efter att ha stannat och badat och ätit. Hade sedan lite svårt att hitta rätt väg bland alla motorvägar. Urkass skyltning men det funkar att fråga sig fram, tar lite längre tid bara. Som vanligt just innan det skymde fick jag syn på en strand vid sidan av en oljehamn. Tog mig dit och satte mig en bit ifrån en kille och en tjej som var där och fiskade. Tänkte att dom åker väl snart hem. Började koka mat och ha mig, åt och drack retsina. Det fiskande paret var fortfarande kvar. De grillade. På andra sidan buskarna åkte en vaktbolagsbli fram och tillbaka, men verkade inte bry sig om att vi var på stranden i alla fall. Det var redan mörkt när fiskarkillen kom över till mig och gav mig ett par köttbitar och frågade om jag skulle sova där. Jag sa ja, och han sa att det skulle de också. Så sa han att dom var från Albanien och jag tackade på albanska och han blev jätteglad. Pratade ingen engelska, men jag förklarade att jag hade varit i Albanien och att det var ett fantastiskt land. Sista natten i tältet var detta och jag valde att inte ens slå upp tältet, utan sov än en gång rakt på stranden. Albanerna tältade, men jag kände mig lika trygg utan tält.

Nästa dag var det bara dryga sju kilometer in till Aten, och vägen var inte så jättespännande. Fikade i en förort och tog mig sedan in till centrum via fyrfiliga vägar, men det gick bra. Frågade runt efter en turistinformation för att där fråga efter ett hostel, och hamnade på så sätt nästan ända uppe på Akropolis. Där träffade jag på en uteservering en jättetrevlig rumänsk tjej som hade varit på Kreta och cyklat runt. Hon visade på kartan var turistinformationen låg och förklarade också vägen till ett hostel. Hostelet var ganska dyrt men låg centralt i stans gamla centrum Plaka, och jag orkade inte leta upp ett annat, så jag betalade 23 euro för en säng i ett 4-bäddarsrum. Sedan ut och vandra runt i Aten. Åt grekisk sallad på nåt turistställe nere i stan och gick sedan vidare mot ett hippt område med mycket barer. Drack ett par öl, men pratade inte med någon. Ganska tidigt tillbaka för att följande dag uträtta allt jag var tvungen att fixa med innan flyget, dvs packa cykeln. Det största företaget var att hitta en kartong till den. Det lyckades jag inte med. Köpte 10 m bubbelplast för 10 euro i en utemöbelsaffär, och fick med en kartong som jag skarvade ihop med ett par andra som jag hittade i en kontainer, en massa tejp runt detta och sedan hoppades jag bara att det skulle hålla för flyget. Kvällsmat intog jag på en parkbänk i den stora parken National Garden som låg i närheten. Titta på folk och fä och grönska. Sedan var allt klart för avresa nästa dag och jag kunde äntligen slappna av. Satte mig i hostelets bar och hade snart lärt känna lite folk där. Var ett gäng på sex stycken som alla var ute och reste ensamma. Vi gick sedan vidare till en annan bar där vi delade på en flaska likör, och jag och en kille från Colorado som var på väg till Syrien för att plugga arabiska stannade ute längst.

Hemresan gick bra trots att flyget var två timmar försenat, och jag behövde inte ens betala något extra för cykeln.

Cykelresandet har visat sig vara ett utomordentligt sätt att se sig om och jag har redan 10-20 nya resor som mognar i skallen... Kanske blir någon av dem verklighet :)

Underbara Albanien

Jo efter Kotor sa fortsatte jag langs kusten mot gransen till Albanien. Det var ungefar som i Kroatien fast inga oar och hogre berg och fler ryssar och serber an andra turister. Stranderna fullare och skrapigare. Men till kvallen kom jag till en klosterruin pa en udde som jag kunde talta vid, det var skugga under nagra pinjetrad och fridfullt forutom enstaka karlar som flanerade omkring i buskarna och runt ruinen. Det var ett nakenbad i narheten, sa jag tog ett kvallsopp i manljuset och sedan at jag brod, mjolk och en korv som legat i vaskan hela dagen, den enda mat jag hade i stort sett. Ett par timmar senare nar jag lagt mig att sova borjade det kannas lite konstigt i magen. Och snart nog fick jag flamtande krypa ut ur taltet och satt pa huk pa nagra stenar en stund. Men det hande inget. Gick och la mig igen. Nagon timme senare var det mer akut, och jag hann precis oppna innertaltet innan all mat kom upp rakt utanfor taltet... dricka vatten och forsoka sova... senare fick jag ga upp och tomma fran andra anden ocksa. Nasta dag var jag helt utmattad och svag i benen men tog mig till staden Ulcinj som har 73% albansk befolkning fast den ligger i Montenegro och dar la jag mig i skuggan under nagra trad vid stranden och at frukt och sov ett par timmar. Folk lag och sov dar runtomkring sa det kandes helt normalt. Stranden var packad och stekhet sa jag brydde mig inte ens om att bada. Med nagot starkta krafter tog jag mig vidare till gransen. Det var en harlig kansla att lamna det Montenegro som jag var sa trott pa och komma in i Albanien, som hade eh helt annan atmosfar. Folk lugna och vanliga, vagen PLATT, kan ni tanka, efter alla berg... Pa vag in till Staden Shkodra fick jag sallskap av en pojke pa cykel som pratade med mig pa albanska hela tiden. Han ville visa meig till hotell eller restaurang men jag sa att jag ska talta och pekade pa taltet och till slut trottnade han och cyklade tillbaka. Shkodra var nog en intressant stad med mycket cyklister pa gatorna, ungefar halften cyklande mot korriktningen... men trafiken flyter smidigt, det ar som en strom som man bara behover folja med. Hursomhelst bestamde jag mig for att cykla ut ur stan igen och tillbringa natten pa landet. Efter ett par mil nar solen borjade narma sig horisonten stannade jag och fragade den unge melonforsaljaren Elis om det inte gick att talta i narheten. Han sa att visst bakom dom dar traden. Sa fick jag en melon som jag INTE fick betala for och han kom med och visade mig taltplatsen, och sedan blev jag inbjuden pa mat hos hans familj. Mustig kottgryta, tomatsallad, farost, hembakt brod och hemgjord fantastiskt god getmjolksyoghurt. Och iskallt jattegott vatten! Hans mamma passade upp och jag fick traffa alla broder, mostrar och morfar som var pa besok, huset var fullt av barn, annars skulle jag ha fatt sova dar sa Elis, som sjalv pluggar ekonomi i Shkodra.
Igar da sa tog jag farval av Elis vid hans melonstand vid vagen, han saljer melonerna for 10 leke kilot, ca 80 ore. Inte sa stor dagsfortjanst skulle jag tro, men en dagslon ligger normalt pa 1000 leke, 80 spann...
Vid staden Lezhe fick jag dagens forsta punka, och ett par timmar senare den andra. Lite frustrerande, men bada gangerna kunde jag atminstone sta i skuggan och fixa det. Och sa mumsade jag melon forstas. I Montenegro var det glas overallt pa vagen, men dar fick jag inte en enda punka. I Albanien inget glas, bara en massa andra sopor. Tror det ar de daliga vagarna som gor att man far punka. Det ar gropar och hal och ojamna lagningar och lappningar sa man studsar upp och ner hela tiden. Efter andra punkan bestamde jag att cykla lite forsiktigare och det hollt utan punka anda till Tirana. Kom hit vid 5-6 tiden igarkvall och tog mig till ett hostel som rekommenderades i Lonelyplanetguiden. Dar mottes jag av den danske cyklisten Henrik som talade flytande svenska (sa jag fick inte riktigt tillfalle att glansa med min danska) och som sa att han som hade stallet var nog ute och kakade men jag kunde ju vanta en stund. Vi satt ute pa garden och han bjod pa en ol och vi snackade cykling. Han hade cyklat runt i Albanien i 4 veckor men skulle flyga hem nasta dag (idag alltsa), sa det var riktigt intressant. Efter en stund kom Edvin som var manageren, och han sa att det fanns en ledig sang, sa den fick jag! Tre andra killar som kommit efter mig och ocksa suttit och vantat fick hjalp att hitta ett annat hostel. Edvin bjod pa hemgjord raki gjort pa vindruvor. Gott faktiskt. Sedan tog jag en efterlangtad dusch och sa gick Henrik och jag ut och at pasta pa en italiensk restaurang. Han ville sedan lagga sig eftersom han skulle flyga hem idag, men jag traffade tva av killarna som fatt ga till det andra hostelet och drack ett par ol med dem innan jag ocksa tyckte det var laggdags.
Idag har jag laddat alla batterier och traskat runt lite i stan, njutit av stamningen, av att vara har och fotograferat en del. Det ar kanske inte sa vackert, men ortoligt charmigt och trevligt.
Ska fa i mig nagon lunch och sa ska jag ta mig vidare mot Berat, en gammal ottomansk stad uppe i bergen, sedan blir det nog langs kusten soderut. Jag skippar Ohrid och Makedonien for att fa mer tid i Albanien. Och sa blir det ju en hel del mil i Grekland ocksa, har inte riktigt kollat upp an hur langt det ar till Aten, men gissar pa 100 mil nanting..... pa en vecka......
Men det finns ju bussar om det kniper.

Har precis bokat hemresan. Fran Aten 20 augusti. Blir spannande att ta sig dit!
Nu ska jag ta mig ut fran Kotor!!!

Mersmak Bosnien och over Svarta berget

Joda da har man trampat sig en bit till. Pa vag ut ur Dubrovnik traffade jag pa ett polskt par som jag pratade lite med, jag var bara tvungen att fotografera deras bil, men jag berattade bara att det var mitt fodelsear som deras bilnummer slutade med..

Efter nagra kilometer soderut langs kusten svangde jag sedan av in mot landet Bosnien och Hercegovina. Kroatien tog avsked av mig genom att sanda ner en rejal askskur och nar jag kom till den bosniska passkontrollen var jag genomblot. Detta var dock inget problem, snarare ganska uppfriskande i hettan. Gransvakterna skrattade at mig och stallde tusen fragor om hur langt jag hade cyklat, vart jag skulle osv.. trevlig start pa min bosniska upplevelse.. Efter att ha vinkat farval at vakterna trampade jag genom till en borjan ganska ode land men snart borjade det till min lattnad dyka upp hus, byar och folk. Eftersom jag inte lyckats fylla mitt vattenforrad i Kroatien sa stannade jag vid en bilverkstad och fragade efter lite vatten. Inga problem, som vanligt. Idel leenden. Forbi prydliga vinodlingar och annat jordbruk var jag ganska snart framme i den lilla staden Trebinje, som var nagot av mitt mal i Hercegovina (som jag tror denna del av landet kallas). Vid forsta supermarket stannade jag och fyllde mina vaskor med harlig bosnisk yoghurt, kallrokt kott, frukt och gronskaker, det vanliga alltsa.. Sedan satt jag pa en bank pa ett platanskuggat torg och avnjot min maltid. Underbar kansla i staden! Inte nagra turister sa langt ogat kunde na, bara tillsynes vanliga bosniska stadsbor som drack kaffe, promererade och stod och pratade i gathornen. Denna stad foll mig betydligt mer i smak an den kroatiska, visserligen oerhort vackra och inbjudande, men ack sa overexploaterade kusten. Har kunde man kanna stadens eget liv och atmosfar, nagor som ar svart nar gatorna ar packade av turister och vagarna av deras fordon. Den kroatiska kustvagen ar ett standig brus och brum och avgasmoln, jag har sett bilar fran alla Europas horn (undantaget Finland, Danmark (!), Lettland, Irland, Island, Vitryssland och Moldavien), man kan undra vad allt folk ska i Kroatien att gora. De flesta verkar bara ligga stilla pa nagon camping en eller ett par veckor for att sedan fara hem igen... fattar det inte. Da skulle jag hellre ligga och glota i Malaren!

Naja. Jag cyklade kors och tvars genom Trebinje och hittade till och med en bro inte helt olik den i Mostar, eller det inbillade jag mig i alla fall.. en liten trost for att jag inte kom till Mostar denna gang. Strax vid bron borjade nagra ungar prata med mig pa serbiska (det ar ju en bosnisk/serbisk stad) och de forstod ratt bra nar jag svarade pa modifierad ryska. Snart dok det ocksa upp ett medelalders par som fragade pa svenska Var kommer du ifran. Det visade sig att de bodde i Karlstad, men hans foraldrar bodde i Trebinje sa de var dar varenda sommar.

Vidare ut ur stan mot Montenegrinska gransen som inte var alltfor langt bort med ljuva kanslor for Bosnien i mitt hjarta, kande att hit vill jag garna aka igen. Vagen gick uppat uppat och efter granskontrollen kom det hittills hogsta passet (jag vet visserligen inte hur hogt jag var uppe senare, det har inte varit utsatt..) som var 1034 m o h. Trampat mig in i Crna Gora och det var redan dags att leta nattlager. Kanns alltid lite osakert forsta natten i nytt land nar man inte vet hur saker fungerar riktigt. Det borjade dessutom dra ihop sig till aska... Stannade vid en vagkrog och fragade den vanliga damen om man kunde talta nagonstans i narheten. Hon sa att pa andra sidan vagen skulle det ga bra. Skyndade mig att satta upp taltet innan det morknat helt och gick sedan over och anvande alla mina 3,5 euro jag hade pa fickan till att kopa tva koppar kaffe (som jag borjat dricka extremt sott..), ett kokt agg, en korg vitt brod och en ol. Sedan satt jag darinne och smapratade med servitrisen och nagra andra sa gott det gick, jag pa nagon slags balkaninfluerad ryska och de pa montenegrinska. Jag hade ocksa med mig Lonely Planet guideboken som jag laste ordentligt allt som var att veta om landet medans askan mullrade, regnet vrakte ner och lamporna blinkade. Nar regnet borjat avta och jag hade slut pa pengar traskade jag over och krop in i mitt talt och sov ganska gott, stord endast av grannens hund som skallde ungefar varenda gang jag vande mig om i sovsacken....

Nasta dag var jag snart i Niksic som jag tror ar Montenegros nast storsta stad. Dar fanns verkligen ingenting att se, men jag kopte lite brod och drack formiddagskaffe med varm macka pa ett fik. Vidare tog jag en liten vag mot Podgorica, men snart ropade en gubbe som jag cyklade om at mig att jag maste ta till hoger och ta den nya vagen. Denna hade jag tankt undvika, mest for att det var en ganska lang tunnel som jag var lite radd for att ta mig igenom. Men han insisterade och jag foljde hans rad. Pa med pannlampan och igenom tunneln gick det.. faktiskt inga storre problem och det tog nog bara nagra minuter innan dagsljuset visade sig pa andra sidan. Hela vagen till Podgorica gick det nedfor och det var ju skont. Men jag skulle forstas ta mig upp till klostret Ostrog som ar uthugget och utbyggt ur en bergvagg 600 meter ovanfor dalen eller nat. Det tog mig 1,5 timme att ta mig upp dit fran huvudvagen. Trangt pga ortodoxa pilgrimmer som vallfardar til denna heliga plats. Normalt brukar jag i ortodoxa kyrkor finna ett valdigt lugn och stark andlig narvaro, men pa denna plats kande jag verkligen ingenting. Insag att jag hade hamnat i annu en turistfalla.. men gick igenom klostret i alla fall, gjorde korstecknet nagra ganger och pussade (lapparna 2 mm ifran) ett trakors och nagra ikoner som de andra pilgrimmerna. Folk stod i ko for att fylla sina vattenflaskor med vatten fran det ovre klostrets heliga kalla. jag orkade inte med detta, utan fyllde mina i det nedre klostrets kanske inte lika heliga kalla, men den var i alla fall utan ko!

Nagot bsviken tog jag mig tillbaka till huvudvagen. Visst var det en fantastisk byggnad det dar Ostrog, men jag tror att munkarna som byggde det pa 1600-talet eller nar det nu var egentligen hade valt den dar platsen for att fa vara for sig sjalva. Jag ska inte stora dem igen...

Podgorica brydde jag mig inte ens om att titta pa, utan trampade raskt forbi i stadens utkant upp for nasta berg. Nedfor det ena och uppfor det andra berget... Framemot kvallen var jag rejalt trott, men det fanns inga taltplatser overhuvudtaget langs vagen. Vacker natur, men av det slaget som man inte ens kan stiga av vagen for att njuta av.. branta berg och vassa klippor. Till slut var jag i alla fall framme i den gamla kungliga huvudstaden Cetinje, som med sina 15.000 invanare bara ar ca en tiondel av nuvarande huvudstaden Podgorica. I guideboken hade jag last att den enda overnattningsmojliheten i stan var grad hotel for 45 euro/natten. Jag funderade inte ens pa att fraga efter var det lag. In i forsta basta snabbkop, kopa min mjolk, yoghurt och lite kakor och choklad for att hoja humoret. Sedan fragade jag nagra killar i ett villaomrade om man kunde talta nanstans och de sa att visst, nere i dalen gick det bra. Det var bara ett par hundra meter darifran och i narheten av ett kloster (som jag inte ens brydde mig om att titta pa), och jag fick upp taltet innan det var helt morkt. Detta var i nagon slags park i stadens utkant. Nagra smakillar var oroliga att min cykel skulle bli stulen, men de blev lugna nar jag sa att jag tar den med in i taltet till natten. Sedan fragade de om jag hade pistol att forsvara mig med. Jag skrattade nej saklart inte, men tankte att det skulle man kanske haft.... hursomhelst sov jag battre an pa lange pa denna plats, det var valdigt lugnt anda tills klostrets kolockor drog igang vid sextiden pa morgonen. Fast da hade min vackarklocka redan ringt. Detta var alltsa i morse. Efter snabb frukost och hoppackning var jag inne i centrum och fick mitt morgonkaffe kl atta pa en uteservering, medan jag laddade kamerabatterierna inne pa fiket. De var namligen sa gott som slut och jag ville inte missa att fotografera nedfarten till havet pa serpentinvagar.. Efter att ha kollat runt i stan, som ligger hogt upp i bergen i en dal omgiven av grona och taggiga gra toppar tog jag mig upp for nasta pass mot Kotor. Fantastisk cykling och nastan ingen annan trafik! Det ar sa underbart i bergen, oftast helt tyst och stilla och vidunderligt vackert. I en liten byhala jag passerade kopte jag ost av en gubbe. Han sa 4 euro. Lite dyrt tyckte jag, men nar jag inte hade mer an 2,7 i losa mynt gick det bra med det ocksa, fast han grymtade lite... prutningen skotte sig sjalv!

Snart var jag sa framme vid punkten dar havet och fjorden som Kotor ligger langst in i borjade skymta. Och det var en otrolig vy. Vet inte hur manga kort jag tog, men jag fick lov att radera flera gamla blider for att fa plats med nya pa minneskortet. Pa vagen ner stannade jag och at lunch i form av sardiner, brod, ost, gurka, paprika. Efterratt bjornbar som vaxte langs vagen. Har atit bar och frukt langs vagen anda sedan i Tyskland, blabar, korsbar, plommon, bjornbar. Har finns ocksa fikon, granatapplen och persikor, men inget ar riktigt moget an. Vindruvor har jag i alla fall provsmakat, men de var ganska sura.. Langre ner sag jag en gubbe som fyllde vattendunkar vid ett ror ur berget och passade pa att fylla mina flaskor vid denna kanske helt oheliga kalla (fast ar inte hela jorden helig egentligen?) och susade vidare ner mot Kotor. Fragat i turistinformationen efter tvattinrattning och kamping. Hade namligen inte bytt kallingar pa 2-3 dagar, och den gangen inte till rena, utan till mindre skitiga.. och allt annat var ocksa stinkande. Lamnade in allt utom ett par hyfsat rena shorts och en (faktiskt) helt ren T-shirt och ett par strumpor. Egentligen hade jag tankt forstatta harifran redan idag, men tvatten skulle inte vara torr forran imorgonbitti, sa jag fick lov att leta upp kampingen som skulle ligga 6 km ut pa en udde som delar fjurden i en yttre och en inre del. Det visade sig dock vara over en mil dit, men vad gor val det, en mil hit eller dit gor ju ingen skillnad.. har forovrigt cyklat over 400 mil hemifran.

Val pa kampingen tog jag en dusch, at upp det sista av osten, ett apple och lite jordnotter, ungefar allt mitt matforrad da hade att uppbringa, men det rackte gott och val. Kollat karta och funderar pa varifran jag ska flyga hem. Thessaloniki verkar bra, om det finns direktflyg darifran, maste kolla upp det sedan... och trampade mig tillbaka in till Kotor igen fran Stoliv, som det heter dar kampingen ligger, passerade 3-4 olika sma sammanvaxta samhallen pa den slingriga vagen langs stranden pa vagen. Borde val ta mig upp i berget pa murarna har i gamla stan, men vet inte om jag orkar.... och jag tror att den utsikten jag hade nagra hundra meter hogre upp fran serpentinvagarna pa vag ner anda slar utsikten fran stadsmuren med hastlangder..

Ska val vandra runt lite nu i stan innan det blir helt morkt och sa cykla tillbaka till kampingen. Imorgon maste jag in i Kotor igen for att hamta tvatten och sedan forbi kampingen igen och vidare ut till havskusten. Blir nog en natt till i Crna Gora, sedan tror jag att jag drar till Albanien!

Adriatiska berg och dalar

Ja sedan Ljubljana har jag sett Škocjanske jame som var ganksa sa fantastiskt och sa trampade jag mig vidare over gransen till Kroatien. Landskapet forandrades ganska dramatiskt, torrare, varmare och bergigare. Tog ut pengar i Rovinj (800 kune) och slog nattlager pa en stenig klippa ovanfor havet forsta natten. Vacker solnedgang men inget bad, det var for langt ner till stranden... Nasta dag badade jag i alla fall i havet for forsta gangen sedan Swinoujscie. Harligt! Upptackte att vaxelvajern nastan hade gatt av, sa jag tog mig in till lilla staden Crikvenica och fragade mig fram till en cykelverkstad. Dar fixade de problemet, justerade bromsar och vaxlar sa jag trampade vidare pa cykel i toppskick! Upp i bergen gick farden fran Senj, for syrran hade ju varnat for usla cykelforhallanden pa kustvagen darifran. Forsta passet var pa 700 m o h och det tog val nastan tva timmar att ta sig upp dit... svettigt men fin utsikt och jag at sill och brod och gronsaker pa toppen. Sedan bar det av ner i en dal som var ganska sa platt och jag cyklade mellan bergen. Till kvallen fragade jag nagra bonder om det gick bra att talta pa deras aker och det gjorde det. Nasta dag fortasatte jag i dalen som snart forandrades, overallt stod det skyltar att det var minerat och farligt att ga av vagen. Fullt med sonderbranda och tomma hus overallt och endast enstaka renoverade eller nybyggda. Nastan inget folk. Formodligen var det ett omrade dar det tidigare bott serber som efter kriget inte atervant till sina hus och marker. Tog mig sedan uppfor berget igen och ner mot havet. Susade langs hisnande serpentinvagar i stekande hetta och harlig vind ner mot... annu en dal.... darifran fick jag ta mig upp for annu ett berg och sedna ner mot havet till slut. Nastan inget vatten kvar i forradet och ordentligt utmattad kande jag mig nastan svimfardig nar jag tog mig upp och horde bara dessa insekter som skriker i hettan (vet inte om det ar cikador eller syrsor eller ngn slags grashoppa) och jag tanke att de skriker at mig att halla mig borta darifran och jag hall pa att bli galen... men till slut kom jag sa fram till en liten bar och fragade efter vatten. 6 liter ar mitt normalforrad som jag alltid bar med mig pa cykeln. Till kvallen hittade jag en liten camping bredvid vagen och jag tog in dar och badade och duschade och at min kvallsmat. Matvanorna har blivit ganska invanda: frukost havregryn med russin och mjolk, kaffe (om jag orkar koka, annars kallt mjolkkaffe), lite brod och kanske lite gurka och ngn frukt. lunch oftast konserverad fisk och brod och gronsaker och frukt. kvallsmat oftast konserverade bonor, brod, gronsaker, leverpastej och frukt. dartill en halvliter mjolk, resten sparas till frukost foljande dag. Mellanmal ar youghurt, notter, frukt, glass eller vadsomhelst....
Ja... dar pa campingen kom det en tysk och pratade med mig och bjod in mit till sig och hans fru pa ett par glas vin. Trevlig tmed lit esmaprat for omvaxlings skull.
Sedan har jag varit i Split och blivit runtguidad av en Tonko som jag hade haft kontakt med pa internet innan. Jag fick ocksa sova over hemma hos honom. Split var en fantastisk stad med ett 1700 ar gammalt palats fran romartiden i stadskarnan. Murar och otaliga sma vindlande gator och grander. Vi at pa restaurang och hade det gott, lite semester fran cyklandet och nasta dag kom jag inte ivag forran vid 5-tiden men hann anda med 55 km vidare soderut. Tva natter nu har jag naturcampat i det vilda och det gar bra, man far bara vara forsiktig sa ingen ser en, for de har ju ingen allemasratt har heller... igar natt nar jag hall pa att sla upp taltet under nagra olivtrad horde jag att nagon kom och borjade boka med ngt i narheten... smog fram ock kollade och fick se att det var en annan cyklist som hall pa att sla upp sitt talt! Gick fram och pratade lite, han trodde forsta att jag var markagaren som skulle fosa bort honom. Han var tysk och cyklade norrut, vi pratade en slund men det var redan nastan morkt sa vi gick snart och la oss.
Jo och idag at jag andra frukost vid tiotiden har i Dubrovnik efter att ha tagit morgondoppet i havet och fraschat upp mig lite. Ska nu traska runt och kolla lite pa den har medeltida stadskarnan med gedigna murar och allt ett tag innan jag trampar vidare. Laste fast cykeln vidn en stolpe med packning och allt kvar pa. Tror inte att nagon ror den, det finns ju inget av varde i packningen heller, bara skitiga klader och lite matrester... men det vet ju a andra sidan inte tjyven. ..
Ska efter Dubrovnik vika av upp i bergen igen, mot bosniskserbiska staden Trwebinje for att fa lite kansla av BiH ocksa, sedan tar jag mig via Nikšic till Podgorica i Montenegro och darifran till KOtor och vidare langs kusten till Albanien. Ar val dar kanske om nagon vecka, vi far se :)
Kramar till alla som vanligt!

en vecka fyra lander!

Sa sedan sist trampade jag ner i Wiens centrum och tog lite bilder och kollade pa folk innan jag lamnade stan pa eftermiddan. Fick en annan kansla och txyckte ganska bra om stan i alla fall. Man kan nog gora en hel del dar om man har tid, men det hade ju inte jag saklart.... en sak jag ofta tanker pa ar att jag skulle ha haft mer tid till den har resan. Jag kommer till en plats men hinner sallan gora nagot sarskilt dar forutom att sova och ata for nasta dag maste jag vidare... men man kan ju planera annorlunda i framtiden! Joda.
Langs Donau osterut gick farden och pa vagen traffadejag en osterrikisk cyklist i 60-arsaldern som jag pratade en hel del med. Nar jag narmade mig slovakiska gransen kom en slovakisk cyklist och undrade om jag hade ngnstans att bo i Bratislava och jag sa nej. Da sag han mitt talt och sa att han visste ett bra stalle jag kunde talta pa. Val i Bratislava bjod han mig pa stekt fisk och ol pa en vagkrog och sa visade han mig taltplatsen som var vid en sjo i en park i en forort... jag hade punka pa bagge dacken och det var redan morkt sa det var inte mkt annat att gora an att sla upp taltet och ta sig ett nattdopp i det ljumma vattnet. Nasta morgon kom folk joggandes fordbi, fiskade och badade. Jag pratade med en gubbe som sa att det fanns en cykelverkstad i narheten. Efter att ha fixat punkan trampade jag dit och inhandlade nyttt bakdack, det gamla var helslut... skont med nytt!!!
Sedan trampat mot Ungern och var dar fore lunch. Ungern gjorde inget vidare intryck. Visserligen totalt platt och darfor cykelvanligt, men vagarna gar kors och tvars och det var motvind motvind motvind... Fast folket ar trevligt och glada aven om valdigt fa prater annat an magyar... naval jag larde mig att saga tack. Annars racker det ju oftast att saga vart man ska for att frag om vagen. Forsta natten kom jag till Kapuvar och tog in pa kamping. Det var valdigt svart att hitta naturkamping namligen. Det var sent och en valdidt trevlig dam som hade hand om campingen. Efter ngn timme borjade jag se hur det blixtrade over Osterrike. Det varst askvadret jag nansin sett. Hela tiden lyste himlen. Jag satt i morkret och drack mjolk och tittade forundrat. Duschade och gick sedan och la mig och snart satte det igan med vind sa jag trodde taltet skulle fara at fanders och regn. Men gick ganska snat over iaf. Horde pa radion att i osterrike hade ovadret varat i 4-5 timmar. Tur att jag farit darifran tankte jag.
Nasta dag fortsatte jag genom det monotona landskapet ock hittade en kamping full av kanotister vid Csakanydoroszlo. Det kostade bara 2,5 euro och var ocksa trevligt. Pratade med ngr kanotister pa kvallen och sov gott fast det regnade och blaste aven denna natt.
Nasta dag var jag snart nog framme vid slovenska gransen. Handlade upp mina sista forint och gav snabbkopskassorksan de sista mynten i dricks. Ungern ar faktiskt fantastiskt. Kanske inte naturen men manniskorna och spraket!!! Alla godhjartade. Fast det har jag lart mig att det ar folk overallt.
Slovenien visade sig genast vara ngt annat. Bergigt och backigt och svart att hitta vagarna. Eller sa var det jag som hade en dalig kart jag vet inte vilket.. jo det vet jag.. Iaf otroligt vackert. Handlade mat i Murska Sobota och trampade mig till Ptuj. Hittade en camping dar vid ngt slags varma kallor men det kostade 13 euro sa jag sa nejtack och trampade vidare ett par mil. Hittade ne finfin taltplats pa en aker bakom ett majsfalt. Nar jag hall pa att last av cykeln kom en kille forbi pa moppe. Jag fraga om det var ok att sla upp talt dar och han sa att det var hans land sa det skulle nog ga bra. Jag vinkade sedan till en bil som akte forbi pa en lerig vag nar jag satt och lagad emat och och flicka stirrade pa mig men jag bara log :)
Lugn och fin natt och nasta dag som var igar trampade jag till staden Celje och fragade dar ngr cyklister om cykelvagen till Ljubljana som visade sig vara den gamla huvudvagen som gar parallellt med motorvagen och det var ju mkt praktiskt. Var framme har vid sextiden och traffade en cool cykelkille pa vagen in till stan med tatueringar i ansiktet. Han visade mig vagen till centrum och vi pratade en hel del men sedan skulle han ivag och trana friidrott. Jag hittade turistinformationen dar jag fick reda pa allt nodvandigt inklusive billigaste hostel som jag tog mig till. Duschade utan tval, for den hade jag tydligen glomt i Prag. Sedan var jag pa utomhuskonsert mitt i gamla stan och det var haftigt och sa at jag kebab och tog ett par ol pa en bogbar och blev dar bekant med en ljubljanare som drog mig vidare till ett nattoppet stalle dar jag pratade med en bosnisk tjej och en fransos bla. Sentomsider kl 3-4 kom jag i sang pa hostelet och men tog mig upp i morse till frukost som ingick i priset 11 euro kl 9. Sedan gick jag och badade i en swimminpool och battrade pa min cykelsolbranna som ju inte ger nagon farg pa brost, mage och baklar. Harligt! Sa har jag vandrat runt och fotat i stan och tagit mig upp till slottsberget med wow! vilken utsikt!! Och traffade en tjej pa gatan som jag hade pratat med pa puben igar. Det ar sa trevligt med sana har sma stader. Helt annat an Wien.... Och inhandlade en tval pa Lush sa jag ska ga hem och duscha nu snart.
Detta har varit det forsta vilodagen sedan prag. Jag har cyklat nio dagar nonstop snitt ca 10 mil om dagen sa det har varit en riktigt skon dag idag. Tog ett par ol ocksa pa ett alternativt stalle typ som Christiania och snackade med en kille fr norra slovenien som var pa vag till nagn kroatisk o.
Cyklandet ger kraft och en underbar frihetskansla. Jag kanner att jag kan klara av vadsomhelst.
Imorgon tar jag mig mot Skočjanske jama. Det ar visst ngt man maste titta pa. Sedan kommer Kroatien.
Det ar intressant. Alla slovener jag pratat med sager att de inte ar en del av Balkan, att de har mer gemensamt med osterrike o italien an de andra jugge-landerna. Och de gillar verkligen inte kroater och bosnier. Tycker att de ar efterblivna och omoderna. Och det ar sant att nar jag kom fr Ungern marktes det genast att det var mkt modernare och valordnat i Slovenien. Rikt land liksom. Sa ar de ju ocksa det enda jugge-landet som ar med i EU. Och enligt de jag talat med sa lar det droja en 5-10 ar innan Kroatien kommer med. Fast jag undrar om de har ratt...
Ska bli spannande att resa vidare!

Utmattad i Wien

I lördags tog jag avsked fran Ruslan och Stephan i Prag och cyklade langs Vltava soderut i tilltagande regn. Vid tretiden var jag genoblot och dyngsur overallt och stannade vid ett cafe langs vagen. Bestallde en kaffe och en kille sag att jag hade kartan i handen och fragade om han kunde hjalpa. Jag satte mig vid deras bord, det var Daniel och Jiri, och de var jattetrevliga mc-akare fran Prag, men de kande alla pa kafeet och aven personalen som satt med vid bordet och pratade. Nagra kunde engelska o nagra tyska, men jag kunde ganska bra folja med i deras samtal ocksa pa tjeckiska, eller det tyckte jag i alla fall efter ett par ol. Regnet slutade inte forran sent pa kvallen och da hade jag redan blivit bjuden pa jag vet inte hur mycket ol, korsbarslikor och friterad svamp som innehavarinnan sjalv hade plockat i skogen. En skaggig man sprang hem och hamtade torra klader till mig. Tjeckerna ar det trevligaste folket jag hittills stott pa under resans gang, sa lugna och avslappnade och vanliga och oppna. Platsen heter Nechavice och ligger 3-4 mil soder om Prag och kan varmt rekommenderas till alla som har vagarna forbi. Till kvallen blev jag inbjuden att overnatta hos en Martin och hans fru och barn. Jattetrevliga manniskor verkligen som gjorde den regniga dagen till en riktig solskensdag! Nasta dag vaknade jag tidigt vid halvsjutinen och blev serverad frukost och sedan foljde Martin med mig tillbaka till kafeet och dar jag hade lamnat kvar mitt talt och glomt kartan. Trampade ivag langs en markerad cykelvag Prag-Wien och kom nog en 12 mil tror jag fram till en liten by som hette Somosoly. Dar tog jag en ol pa den lokala baren for att kolla stamningen, men dar satt bara ngr gubbar som ver mer eller mindre alkoholiserade sa jag drog snart vidare. En bit utanfor byn hittade jag en fin taltplats i ett undanskymt skogsbryn. Kokade kvallmat och gick snart att sova.
Pa morgonen vaknade jag av motorljud i narheten. Klev ut ur taltet och sag nagra kvinnor som slog gras en bit bort. Klockan var halvsex, men det gick ju inte att sova mer. Tog en snabb frukost och trampade vidare. Cykelvagen i Tjeckien var val utmarkt och inte alltfor backigt heller. Vid tiotiden borjade det kurra i magen och jag stannade vid en restaurang och at god friterad karp. Sedan vidare mot gransstaden Nova Bystrice, dar jag hade bestamt mig for att lamna tjeckien och rulla in i Osterrike. Cykelvagen fortsatte langs gransen anda fram till strax norr om Wien men jag hade inte lust att vara i Tjeckien langre och var ocksa ganska trott pa cykelvagen. Na.
I osterrike hade jag forst problem att hitta ratt vagar, jag hade en dalig karta, min hemifran motormannens europakarta.... men efter ett tag hittade jag en cykelvag som jag foljde ett tag, men den gick standigt kors och tvars over en flod och upp och ner for backar, sa den blev jag snart trott pa... Cyklade ett tag pa bilvagar men det var ocksa ganska tungt och redan vid halvsjutiden beslot jag att stanna och sla nattlager en bit fran vagen. Visste inte riktigt hur jag skulle ta mig vidare heller sa jag beslot att sova pa saken. Lagade kvallsmat och fick sedan tillbringa resten av kvallen i det svettiga och fuktiga taltet pga den galna myggen... naja, jag somnade ganksa tidigt och var utvilad nasta morgon, dvs igar morse.
Trampade vidare en bit fram till en stor turistkarta som var uppsatt langs vagen och hittade dar en gangvag langs floden Kamp. Det var helt hisnande vackert, bred flodfara, en damm vissade det sig senare och vagen gick nerat nerat. Pa bergssluttningarna fanns det flera ruiner efter gamla slott och vadret var stralande, runt 30 grader som vanligt den sista tiden. Efter ett tag vek jag av soderut fran cykelvagen over lite kullar och mindre berg ner till en annan flod som jag hade sett att den rinner ut i Donau. Langs den gick det kanska snabbt och jag var snart nere vid Krems (eller vad det hette) vid Donau. Sedan var det flackmark lang floden in till Wien. Tyvarr hade jag inte fatt tag i Danny som ju bor har, sa jag letade i stallet upp ett hostel och duschade och stoppade in en maskin tvatt. Tvatten strulade och jag var tvungen att torktumla tre ganger... inte forran vid midnatt var det klart. Men da hade jag anvant vantetiden till att dricka ett par ol pa en krog bredvid hostelet med en mexikan och en engelsman.
I delat rum med atta personer sover man inte sa gott, men jag ar anda i hyfsad kondition. Vid frukosten traffade jag en kille fran London som ocksa hade cyklat hit. Tyvarr skulle han vidare at det hallte jag kommit ifran, annars hade vi nog slagit folje. Men det var kul att prata med honom och utbyta erfarenheter. Nu har jag fixat ett par battre kartor och beslutat andra min resvag lite fran hur jag planerat. Istallet for att dra direkt soderut mot Slovenien blir det langs Donau genom Bratislava till Ungern och sedan till Slovenien. Lite langre kanske, men detta for att undvika bergen som ser valdigt hoga ut pa kartan...
Har inte egentligen tittat pa Wien overhuvudtaget, men jag vill bara bort fran stan. Svettigt och kvalmigt och jag langtar efter att fa satta mig pa cykeln och kanna friheten igen.

Att cykla ensam ar forstas lite tuffare an att ha sallskap, men det gar an. Man traffar forstas fler manniskor nar man ar ensam men ibland ar det lite val ensamt, speciellt nar man ska sla upp taltet och sova helt ensam ute i det vilda.

Vore trevligt att fa lite kommentarer fran er som laser och hora hur ni har det ocksa.

Kramar till alla som vanligt!